Fåglar

Kvarken har ett mycket rikt fågelliv, både av häckande fåglar och av fåglar som passerar och rastar här under sin flyttning på vår eller höst. Det finns givetvis naturliga orsaker till att fågellivet är så rikt och inte minst har Kvarken ett geografiskt läge och en natur som ger mycket bra förutsättningar för detta. Här finns jämförelsevis stora arealer med grunda havsbottnar, vikar, grynnor och öar. Området har en splittrad topografi och erbjuder därför fåglarna många möjliga häckningsplatser och ett rikt födounderlag.

Häckande fåglar

För kustfåglarna är fågelpopulationerna gemensamma för Sverige och Finland. Fåglarna upplever ingen nationsgräns utan rör sig över skärgårdarna och havsvidderna helt fritt. Flera av kustfågelarterna häckar i riktigt stora antal i Kvarken.

Kustfågelart Antal häckande par
Vigg (Aythya fuligula) 4200
Svärta (Melanitta fusca) 7100
Ejder (Somateria mollissima) 3800
Småskrake (Mergus serrator) 3400
Roskarl (Arenaria interpres) 1300
Rödbena (Tringa totanus) 1000
Fiskmås (Larus canus) 10600
Skrattmås (Larus ridibundus) 7100
Gråtrut (Larus argentatus) 1800
Silvertärna (Sterna paradisaea) 16300
Fisktärna (Sterna hirundo) 1700
Tobisgrissla (Cepphus grylle) 10400
Tordmule (Alca torda) 4300


Några av de intressanta häckande fåglarna:

Smålommen (Gavia stellata) är en av västra Kvarkens karaktärsarter. Under senvåren och sommaren när smålommen går till häckning kan du höra dess kackel utmed de delar av kusten där småtjärnarnas och myrmarkernas granskogar möter havet. Smålommen är en mycket vacker fågel och är oerhört skygg vid sin häckningsplats.

Bild: Smålom, Kvarkens natur sid 84 (Jörgen Wiklund)
Foto: Jörgen Wiklund/N
Smålom

De flacka kustgranskogarna i västra Kvarken är smålommens hemmamiljö. Här häckar de i små tjärnar, ibland i små vattensamlingar ute på myrarna. Vid en undersökning inom Umeå kommun visade det sig att smålommen aldrig häckade längre än 12 km från havet vilket har sin förklaring i att fåglarna fiskar uteslutande i havet. Många lämpliga häckningstjärnar och en god fisktillgång i havet är en kombination som bidrar till att en av Sveriges tätaste smålomstammar finns just här. 1992 häckade 21 par smålommar på Holmöarna.

Bild: Kvarkens natur sid 85 (T Pahtamaa)
Foto: Tuukka Pahtamaa
Bergand

Berganden (Aythya marila) är en liten dykand som häckar i Kvarkens yttersta skärgårdar. Av Kvarkens ca 850 par bergänder finns de flesta på den finska sidan och här häckar de framför allt kring Molpegrunden och Rönnskär. Östra Kvarkens bergänder utgör faktiskt ca 70 % av alla Finlands bergänder. På den svenska sidan finns bergänderna framför allt i Snöanskärgården.

Havsörnen (Haliaetus albicilla) är en av Kvarkens riktiga karaktärsarter. Om du är uppmärksam när du rör dig ute i Kvarken är det inte alls omöjligt att få se denna gigant bland fåglar med sina breda, långa vingar patrullera luftrummet utmed kusterna. Havsörnen finns dessutom kvar i Kvarkenområdet hela året.

Bild: Havsörn
Havsörnen är en av Kvarkens karaktärsarter

När havsörnen var nästan utrotad i Sverige p.g.a. miljögifter och tidigare förföljelse i början av 1970-talet fanns det fortfarande kvar några par i Vasa skärgård. I mitten på 1980-talet började stammen sakta komma tillbaka och när örnen åter började häcka på den svenska sidan av Kvarken var det bl.a. finska fåglar som etablerade sig här. Fortfarande finns de flesta av Kvarkens ca 35 häckande havsörnspar på den östra sidan. De finska Kvarkenörnarna utgör en betydande del av hela Finlands havsörnsstam.

Bild: Tobisgrissla
Foto: Jörgen Wiklund/N
Tobisgrisslan är en av Kvarkens talrikaste kustfåglar

Tobisgrisslan (Cepphus grylle) är en av de individrikaste kustfåglarna i Kvarken. Denna lilla grissla är lätt förbisedd av den okunnige men kan ses i stort sett överallt över havsytorna där den flyger förbi med sin låga, svirrande flykt över vågtopparna och med de vita vingfläckarna så tydliga mot den i övrigt svarta kroppen.

Tobisgrisslan häckar med ca 6500 par i Kvarken och på den svenska sidan är stammen en stor del av hela den svenska populationen. Fågeln häckar i regel i kolonier och en av de största finns på Malgrundet öster om Holmögadd med mer än 1000 par. Valsörarna är också mycket rikt på Tobisgrissla.

Flyttande fåglar

Bild: Sträckande prutgäss (J Wiklund)
Foto: Jörgen Wiklund/N
Sträckande prutgäss

Kvarkens geografi bidrar till ett särskilt bra flyttfågelsträck genom Kvarken. Eftersom Kvarken är Bottniska vikens midja pressas det nordsydliga fågelsträcket samman just här. Dessutom är det bara 23 km mellan Valsörarna och Holmögadd och eftersom det också finns en naturlig flyttled i sydost-nordväst sker en stor del av det sträcket över just Kvarken. Det är helt enkelt så väl förspänt med flyttfågelrörelser att två stora flyttleder korsar varandra just i Kvarken.

Bild Sönnerstgrundet (J Wiklund, VF sid 164)
Foto: Jörgen Wiklund/N
Sönnerstgrundet vid Ivarsboda är en av de bästa platserna för att se flyttfågelsträcket i Västra Kvarken

Flyttfågelströmmarna över och genom Kvarken kan ofta vara svåra att uppmärksamma för en icke-specialist. Dels flyttar många av fåglarna långt ute över havet, inte sällan i väder med hårda vindar och dessutom i regel under tidiga morgnar eller till och med nattetid. Inte desto mindre är de havsflyttande fåglarnas rörelser oerhört fascinerande. Tänk att sjöorrarna som ska häcka långt, långt norrut på den sibiriska tundran kommer flygande förbi just våra vatten eller att lommarna gärna väljer den här vägen till häckningsplatserna men ofta verkar föredra en väg över den ryska kontinenten för att nå övervintringsområdena i Svarta havet! Fåglarna är verkliga metropoliter. Här finns inga nationsgränser utan det är norra halvklotets land- och vattenmassor som är spelplanen.

Foto: Seppo Lammi
Sträckande fjällvråk

Fjällvråken (Buteo lagopus) är en av de arter som först blev uppmärksammad som en sydostflyttare över Kvarken. Arten övervintrar huvudsakligen i sydöstra Europa och på sin väg till de skandinaviska fjälltrakterna tar en stor del av populationen vägen över Kvarken. Sträcket pågår under hela april och början av maj med en topp som brukar inträffa strax efter den 20 april. Fjällvråkarna rör sig inte i flock utan kommer ut över Kvarken en och en. De flyger i de flesta typer av väder men nyttjar gärna varma och klara dagar med bra uppvindar över de finska öarnas hedmarker för att de ska få höjd och fart ut över havet. Ungefär 2000 fjällvråkar brukas räknas in varje vår men variationerna kan vara stora. De största dagsummorna är imponerande. Den 24 april 1984 noterades hela 1200 fjällvråkar lämna Valsörarna på en och samma dag och den 20 april 1975 räknades 1181 fåglar sträcka in över Grossgrunden, Holmöarna.

Några bra och bekväma platser för fjällvråksskådning i slutet av april på svenska sidan är Lövöudden utanför Holmsund och Vitskärsudden utanför Obbola. På finska sidan är den absolut bästa platsen för fjällvråksskådning ögruppen Valsörarna.

Bild: Flyttande tranor (J Wiklund)
Foto: Jörgen Wiklund/N
Tranor på flyttning

Tranan (Grus grus) är en av de arter som även du som inte är så van vid fåglar lätt kan upptäcka. Tranan är också en spännande art eftersom det har blivit uppenbart att tranan har två olika flyttvägar. En del av den nordsvenska populationen flyttar söderut och följer de sydsvenska tranorna mot Spanien medan en annan del av de nordsvenska tranorna flyttar till vinterkvarter nere i Sydosteuropa och vid Svarta havet. Det är just dessa tranor som med flera tusen varje år korsar Kvarken.

Lommarna (Gavia sp.) är en av de mest intressanta grupperna vad gäller sträck genom Kvarken. De är inte lätta att se när de ofta i bistert, blåsigt väder drar förbi i små flockar lågt över vågtopparna långt ute till havs. Men det är fascinerande att inse att dessa snabbflygare innan dagen är slut kanske ska rasta ända uppe i Vita havet för att småningom fortsätta ut till häckningssjöarna på den ryska tundran. De högsta summorna av vårsträckande lommar är oerhört imponerande. Nästan 30 000 lommar räknades in från Valsörarna under en enda vår, men mer normala antal under våren är 3000 i västra Kvarken och 9000 i östra Kvarken.

Labbarna (Stercorarius sp.) är en annan intressant grupp av sträckare. Det är både den vanliga labben och några få bredstjärtade labbar som varje vår passerar här på sin väg mot den sibiriska tundran. En del av labbarna tar vägen via Finska viken men många flyger genom Kvarken. Oftast är sträcket bäst på den svenska sidan. Totalt uppskattas ca 100 bredstjärtade och ca 450 vanliga labbar passera Kvarken under en vår.

Bild: Sträckande sjöorrar (J Wiklund)
Foto: Jörgen Wiklund/N
Sträckande sjöorrar

Sjöorren (Melanitta nigra) är trots allt den art som dominerar sträcket i antal fåglar. Den är på våren på väg mot den sibiriska tundran där den ska häcka i små sjöar och under maj kan vissa år mycket stora antal passera Kvarken. Även om antalen verkar ha minskat de senaste åren så är det fortfarande några tiotusental som varje år flyttar förbi. En fantastisk toppdag i modern tid är den 17 maj 1993 då över 57 000 sjöorrar och svärtor passerade i blandflockar förbi Valsörarna under en enda dag.



Texter: Anders Enetjärn, Lise-Lotte Molander.
Layout & illustrationer: Päivi Anttila.
Webbdesign: Fredrik Smeds, Freddi Com Oy Ab.
Kontakt ang. innehåll och uppdateringar: info@kvarken.org