Kvarkens geologi

Kvarkens berggrund är mycket gammal. Den bildades under den proterozoiska eran för ungefär 2000-1300 miljoner år sedan. Sedan dess har berggrunden eroderats och utjämnats och täckts av sediment som på nytt eroderats bort. De senaste två miljoner åren, kvartärtiden, kännetecknas av upprepade istider med varmare perioder mellan.

Största delen av de lösa jordlagren i Sverige och Finland har uppkommit under och efter den sista istiden, som tog slut för ungefär 10 000 år sedan. Inlandsisen skrapade loss och släpade med sig stora mängder av löst material, lera, sand, grus, stenar och block. Då isen smälte undan sorterades och deponerades detta material på olika sätt. Denna osorterade jordart, morän, är den jordart som vanligen först täcker berggrunden och dess topografi följer oftast berggrundens relief. Moränen har också avlagrats i olika formationer och det är dessa som ger det synliga landskapet i Kvarken sin karaktär. De viktigaste av dessa moränformationer presenteras nedan:

Foto: P-E Persson
Drumlinlandskap i Skeppsviksskärgården i västra Kvarken.
Foto: A. Hämäläinen
De Geer-moräner utanför Björkö i östra Kvarken.
Foto: Jouko Riipinen
Mickelsörarnas skärgård i östra Kvarken präglas av kullmoräner.

Drumliner är ovala, avlånga moränryggar som har bildats under isen. De ligger parallellt med isens rörelseriktning. De enskilda drumlinerna är vanligen 2-4 m höga, något hundratal meter breda och ibland flera kilometer långa och de uppträder ofta i grupper eller fält. Drumlinerna är speciellt välutvecklade i västra Kvarken, bl.a. i Skeppsviksskärgården.

Randmoräner har uppstått vid inlandsisens kant. Det finns stora och små, långa och korta randmoräner. Deras form är ofta asymmetrisk så att den sida som vätte mot isen är flackare och den som vätte bort från isen är brantare.

De Geer-moräner är nära besläktade med randmoräner. Enligt den senaste uppfattningen har de formats i sprickor som gick parallellt med iskanten, under vattenytan. De Geer-moräner förekommer ofta i grupper på flacka områden. Ryggarna är några hundra meter långa och ca 5 meter höga. Speciellt välutvecklade De Geer-moräner finns vid Replot och Björkö i östra Kvarken.

Kullmoräner förekommer i låglänta områden. De är 5-20 meter höga och går inte i någon speciell riktning. De bildar ett mosaikartat landskap där de enskilda kullarna omges av myrar och träsk. Kullmoränerna i Kvarken har formats under den smältande inlandsisen. Rogenmoräner är ett slags kullmoräner som i huvudsak ligger på tvären mot isens rörelseriktning.

Det tjocka inlandsistäcket, som var tre kilometer som tjockast, pressade ner jordskorpan 800-1000 m. När isen började smälta började jordskorpan höja sig för att nå sitt forna läge. Landhöjningshastigheten är nu 8-8,5 mm per år i Kvarken. Med denna hastighet förändras det flacka kust- och skärgårdslandskapet märkbart under en mansålder. Bryggor och båthus hamnar på torra land, farleder grundas upp, vikar snörs av från havet och nya grynnor växer fram. Man räknar med att landet ännu kommer att stiga 100-125 meter. Om ungefär 2500 år kommer detta att leda till en landförbindelse över Kvarken. Utvecklingen blir en annan ifall växthuseffektens förmodade verkningar, som gör att havsvattennivån stiger då polarisarna börjar smälta pga. ökad temperatur, blir verklighet. Det skulle ju motverka landhöjningens effekter.

Terranova - Kvarkens naturcentrum
Terrranova, "det nya landet", skildrar landhöjningen, Kvarkens natur och naturskyddsområden samt ger information om områdets möjligheter till naturaktiviteter och naturturism. Terranova - Kvarkens naturcentrum finns i samband med Österbottens museum.



Texter: Anders Enetjärn, Lise-Lotte Molander.
Layout & illustrationer: Päivi Anttila.
Webbdesign: Fredrik Smeds, Freddi Com Oy Ab.
Kontakt ang. innehåll och uppdateringar: info@kvarken.org