Ratan och Rataskär

Du som besöker Ratan för första gången hamnar efter en färd på slingrande små landsvägar i en liten, slumrande by med små, vackra, gamla trähus, några fårhagar och en småbåtshamn, allt vänt mot en skyddad havsvik. Är du novis på historia så kan det vara lätt att bara fortsätta färden efter ett kort stopp nere i hamnen och sedan bara minnas Ratan som den lilla vackra byn vid stranden. Men Ratan bär på något annat än bara lugn och stillhet. Ratan bär nämligen på ett stort stycke av nordsvensk kusthistoria. Det kunde t.o.m. ha blivit så att det som idag är Norrlands största stad Umeå i stället hade hamnat i Ratan!

Allt började med att bönderna i Djäkneboda begärde att få anlägga en marknad här. Förutsättningarna för en hamn var nämligen de allra bästa med det skyddade läget bakom ön Rataskäret, eller Båkskäret som det också kallas. Ett villkor för att den nya marknadsplatsen skulle få anläggas var att bönderna skulle bygga en krog och det huset kom att bli områdets första byggnad. När du besöker Rataskäret kan du se grunden efter den gamla krogen.

Ratan upplevde sin riktiga storhetstid under 1700-talet då Ratan blev "Norrlands hamn" i och med att hamnen blev s.k. stapelplats för Västerbottensstäderna Umeå, Piteå, Luleå och Torneå. Ratan ansågs nämligen ha den förnämsta hamnen längs hela Norr- och Västerbottenskusten. Med stapelplats menas en hamn där städernas fartyg var tvungna att gå in och förtulla de varor de hade med sig. En sjötullkammare inrättades, tullhus uppfördes på Rataskäret och magasin för de olika städerna byggdes. Lots och tullpersonal byggde hus på fastlandet och odlade jord.

Det sista krig som utkämpades i Sverige, kriget mot Ryssland 1808-1809, innebar svåra prövningar för Ratan. Den 20 augusti 1809 drabbade svenskar och ryssar samman i ett stort slag med Ratan som slagfält och de invånare som kom tillbaka fann sina gårdar sönderskjutna, sina tillhörigheter skingrade och sina förråd plundrade. För dig som besöker Ratan idag finns minnena från kriget kvar i form av värn och krigsgravar samt ett och annat kulhål i en del hus.

Förutom Ratans plats på historiekartan som hamnplats och krigsskådeplats så har platsens namn också blivit känt i ett helt annat sammanhang. Varje dag hörs nämligen namnet Ratan på den svenska sjörapporten. När intresset för landhöjningen eller "vattuminskningen" tog fart under 1800-talet fick Ratan en central roll. Här följde vetenskapsmännen detta märkliga fenomen och 1849 högg en österbottnisk vetenskapsman in det första vattenståndsmärket i berget på fastlandet. Det följdes sedan av flera. Dessutom uppförde man en mareograf - en vattenståndsmätare - inne i hamnen. Den byggdees 1891. Idag finns en ny mareograf och det är rapporterna från den som varje dag hörs i svensk radio.

Du som besöker Rataskäret ska givetvis följa den lilla kulturstigen runt delar av ön. Här får du under en kilometerlång vandring se och lära mer om labyrinter, kompassrosor, gistvallar och tomtningar. Utmed stigen passerar du också fyren som byggdes 1891. På toppen av ön finns den gamla fyrbåken som för länge sedan tjänade som lotsutkik under den tid som Ratan var ett eget lotsdisktrikt.

Naturen på Rataskäret är ett stycke typisk, västerbottnisk landhöjningskust. Skäret med sina 21 m över havet är den högsta punkten i byn och nedanför toppen finns både fina klippor, granskog och en avsnörd liten sjö på skärets norra sida. Stora delar av Rataskäret är skyddat som naturreservat och hela området kring Ratan och Rataskäret är klassat som riksintressant för kulturmiljövården.