Hur tar jag mig dit? Bilder Beskrivning

Snöan med sin skärgård av fågelrika småöar är en av Kvarkens pärlor, ytterligare en ögrupp med en egen karaktär och känsla. På Snöan har historien av landhöjning och bete skapat en säregen miljö av vindpinade kråkbärshedar, väldiga klapperstensfält och böljande, blommande strandängar.

 

Snöanskärgården

Snöan är huvudön i en skärgård av små öar och kobbar som sakta reser sig ur havet utanför Järnäshalvön och Hörnefors. Snöan som är den största och högsta av öarna dök upp i havsytan ungefär vid tiden för Kristi födelse och var då en ensam grynna långt ute till havs. 500 år senare användes öns östra del, idag Österskatan, av dåtidens säljägare och fiskare. Du som vandrar över Österskatans hedar kan se spåren från dessa förfäder i form av flera välbyggda tomtningar i klapperstensfälten. Tomtningarna är runda stenvallar som omgav de enkla boningarna. När Snöans västra del, Västerskatan, hade stigit ur havet kunde öns jägare och fiskare anlägga en skyddad hamn inne i viken mellan öns båda sidor. Om du letar i svackan mellan Österskatan och Västerskatan så kan du hitta den gamla hamnen vid en långsträckt myr med bodgrunder och bryggfästen och en labyrint på sidorna.

På 1500-talet låg hamnen åter på Österskatan och det var under den här tiden som Snöans alla labyrinter och kompassrosor anlades på klapperstensfälten.

På 1800-talet byggdes ett litet kapell på södra delen av Österskatan. Fram till 1940-talet höll sig fiskarna med getter och kor på Snöan vilket är en av orsakerna till att ön fortfarande är så öppen och präglad av hedar. Särskilt mellan det gamla kapellet och stranden har växtligheten en klart kulturpåverkad prägel. Sakta men säkert börjar dock den unga tallskogen etablera sig på ön. I svackan mellan Österskatan och Västerskatan finns det redan sluten tallskog. Ute på hedarna växer grupper av granar i s.k. grankloner som även de sakta sluter sig mot varandra och börjar bilda sammanhängande bestånd av granskog.

På Snöans stränder finns både havtornsbuskage och partier som är rika, blommande strandängar. Fågellivet i den stora ögruppen är mycket rikt med arter som tobisgrissla (Cepphus grylle), småskrake (Mergus serrator), storskrake (Mergus merganser), svärta (Melanitta fusca), ejder (Somateria mollissima), bergand (Aythya marila), labb (Stercorarius parasiticus) och roskarl (Arenaria interpres).

Hela ögruppen är skyddad som naturreservat. Öarna Måkläppen, Gråskär och Pilhällrevet har dessutom landstigningsförbud 15 april - 15 augusti för att skydda fågellivet.

Snöan är klassad som en kulturmiljö av riksintresse.

Foto: Jörgen Wiklund/N
Foto: Jörgen Wiklund/N
Foto: Jörgen Wiklund/N
Labyrint på Snöan med Bonden i bakgrunden
Snöans lilla kapell på klapperstensheden
Snöans kapell är en andaktsfull plats
     
Foto: Jörgen Wiklund/N
Foto: Jörgen Wiklund/N
Foto: Pekka Bader
Mattor av kråkbärs och grankloner dominerar hedarna på Snöan
Del av en gammal gistgårdsvall
En blommande strandäng på Snöan


Texter: Anders Enetjärn, Lise-Lotte Molander.
Layout & illustrationer: Päivi Anttila.
Webbdesign: Fredrik Smeds, Freddi Com Oy Ab.
Kontakt ang. innehåll och uppdateringar: info@kvarken.org